Medans jag, sakta men säkert, känner mig mer och mer som mig själv. Stabil, glad och framåt. Kan jag äntligen igen börja känna mig ljus inför framtiden, jag vet några mål som jag har och jobbar på att komma dit, Planen är att jag ska göra ett slags schema med mina mål nedskrivna, att få ha det svart på vitt tror jag kommer göra mycket.

 

Jag blir mer motiverad och jobbar hårdare för att klara det. Jag vet vad mitt nästa stora mål är i livet i dagsläget och jag vet på ett hum hur jag ska ta mig dit.

 

Älskar att känna mig hel igen och ha mål att ta mig mot!

 

Idag är jag ledig, nu ska det röjas och vikas tvätt och ikväll ska jag hämta ut min första Glossybox! Hoppas ni får en lika bra dag som jag känner att jag har! ♥

Jag läste en blogg där en tjej hade vart in i en klädaffär strax innan stängning. Det hade vart en del kunder kvar i butiken och även i provrummen, då hon som jobbade hade sagt till dem att de stänger om 4 minuter.

 

Bloggaren har nu kritiserat tjejen i butiken med att det är dålig service. Att butiken stänger en tid för insläpp men att kunderna får stanna kvar en halvtimme till om de så vill.

 

Detta var det löjligaste jag läst! Ja det är ett serviceyrke, men man får bara betalt till stängning, i vissa fall en stund längre. Kassan kanske ska räknas, det ska städas och larmas. Det finns tusen saker att göra i en butik efter stängning. Och inte för att tala om att de som jobbar där har ett eget liv!

 

Nej, detta var så respektlöst utav kunderna. Jag jobbar stängning ofta, om än i matbutik (har varit i klädbutik också) men vi har en miljon saker att göra efter stängning och kanske inte kan lämna jobbet förrän tidigast 23.30. Ändå finns det kunder som kommer in i butiken 22.57, plockar med sig en korg och tror att de har all tid i världen. Respektlöst!

Jag har alltid varit emot all form av rasism. Alla människor är lika mycket värda, om du inte gjort någonting så grovt som t.ex. Hitler eller Brevik. Ja ni fattar poängen. Men för en människa att stå framför ögonen på en annan och mer eller mindre säga åt en att åka tillbaka dit man kommer ifrån? Endast för att man är från ett annat land, är det sjukaste jag varit med om i mitt liv.

 

Sambon jobbar på Gardermoen och har fått höra det ena och andra. Idag var det min tur.

 

Jag jobbar i en matbutik här i Jessheim. En kund, som jag inte sett förut och som uppenbarligen inte har sett mig förut hade någonting emot mig, bara för att jag var svensk. Jag brinner för service och jobbar hårt, vilket jag får höra av både kollegor och kunder.

 

Men till saken då, jag var färdig med att skanna kundens varor och talar om vad summan blir. Varpå kunden svarar: - Det lät svenskt.

- Ja, jag är svensk. Sa jag och log.

- Det låter som du är från Göteborg.

- Jaså sa jag, skrattade lite och sa att jag är från Värmland. Hon blev tyst en stund och sedan säger hon någonting som chockar mig totalt.

 

- Du får skaffa jobb i Sverige och åka tillbaka dit. Så det kan bli normalt här igen.

 

I det tillfället var jag glad att jag har förmågan att hålla tungan rätt i munnen. För vad jag tänkte säga var långt ifrån passande. Så jag tittade på henne, skrattade och vände mig till nästa kund. En till anledning till att jag ingenting sa till kärringen (ja det var verkligen en kärring), var att det stod fler kunder i kön i kassan.

 

Jag tog hand om dem, bad min kollega, som dessvärre inte hade varit i närheten, om en paus och gick ner på lunchrummet. När chocken lade sig var jag till slut så förbannad att jag grinade. Någonting jag bara gör när jag är riktigt förbannad. Men jag åt min lunch, pratade med min sambo, svalkade ansiktet och gick tillbaka till mitt jobb. Jag fortsatte jobba och alla de trevliga kunderna vi har, fick mig fort att glömma vad som skett.

 

Jag är helt mållös. Jag vet att det kanske är milt, men människor är verkligen sjuka!

 

 

 

Tillbaka med huvudet upp och fötterna ner. Skönt att kunna slappna av igen, i alla fall lite grann. Jag har så mycket saker jag vill göra och vet inte hur jag ska börja eller vart. Men just nu tar jag en dag i taget.

Idag kom den igen, känslan av att vara värdelös, känslan av att vara misslyckad, känslan av att jag inte kan. Hur det sköljde över mig som en våg och fick mig att må så dåligt så fort är enormt jobbigt. Jag har kämpat så otroligt mycket med mig själv sedan jag gick in i väggen i juni förra året.

 

Jag har äntligen börjat känna att jag kan slappna av och vara bekväm med mig själv på ett sätt som jag inte har kunnat på så länge. Idag har varit en jättehärlig dag. Jag och sambon var båda lediga, vi har gjort allt idag tillsammans. Frukost, promenader med hundarna i snön, skrattat, kramats och haft det väldigt bra. Det gör mig ännu mer ledsen över att jag fick dessa känslorna under kvällen. Kan de inte bara hålla sig undan! Jag vet inte hur jag ska göra för att motverka dem, för att vända dåligt till bra.

 

Just nu känns allt bara hopplöst och alla drömmar som jag haft och pratat om känns omöjliga. För jag kan ju inte, jag är inte bra nog...

 

Jag tror att jag ska försöka sova, kanske kan det hjälpa och kanske har vågen av känslor försvunnit tills i morgon.

 

Efter att ha vart ledig i 3(!) dagar, har jag idag jobbat kväll. rätt skönt att jobba när man har varit ledig ett par dagar. Nu sitter jag i soffan och ser på strunttv och ska väl snart göra min snarkande sambo sällskap ♥

 

Till skillnad från mig så jobbar han denna vecka förmiddag/ tiiidig morgon. Han börjar 4 haha! Fruktansvärt. Jag hade aldrig pallat!

 

Nu ska jag återgå till soffan, kanske blir det en chokladbit eller två...

Idag var det mitt andra besök på gymmet. Otroligt skönt att vara tillbaka! Jag har inte tränat på gym på cirka ett och ett halvt år. Känslan är underbar och jag bara vet att jag kommer ha sådan träningvärk i armarna i morgon haha!

 

Men det är det värt! Älskar att känna träningsvärken, utan den känns det som att jag inte har gjort ett bra träningspass. Jag har fått både en bra och dålig start på träningen. Jag jobbar i butik och går, står och bär så mycket hela dagarna att jag har förlorat allt överflödigt fett (nej det var inte speciellt mycket!) och mina armar har redan fått en starträning. Dock känner jag av i mina axlar och i ryggen att jag borde ha börjat träna tidigare.

 

Min träningskompis jobbar tidigt i morgon och jag jobbar sent, vi får se om  det blir någon träning. Om inte annat blir det på onsdag. Längtar!

Tänk att det är första december redan! Det innebär att jag har bott här i snart fyra månader redan! Dagarna bara springer iväg.

 

December är verkligen min favoritmånad. Jag älskar allt som har med julen att göra. All julpynt hemma och på alla andra platser. Tända ljus och varma röda färger. Snön ute och ljusstakarna i fönstren. Åh jag bara älskar allt! De mysiga promenader i snön med mysiga halsdukar och vantar, det varma chokladen som smakar så mycket bättre under juletider.

 

 

Denna julen kommer dock att bli så annorlunda mot vad jag är van. För första gången ska jag fira den utan min och sambons familjer. Det är inte en trevlig tanke, men D är min främsta familj och jag skulle aldrig kunna tänka mig att fira jul utan honom. Så vi ska ha en julmiddag hos oss med de andra bekanta som inte kan åka hem under jul.

 

Jag hoppas att det blir lika underbart som jag vill att det ska bli ♥

 

Nu har jag bott i Norge en vecka. En vecka! Tiden går så sjukt fort! Lägenheten är superfin och att dela den med min sambo och en killkompis till honom har hittils inte varit något problem. Vilket jag inte heller tror att det kommer att bli!

 

Jag har jobbat tre dagar på Kiwi och jag lär mig mer och mer för varje dag, det massa koder och regler och sådant som hör nya jobb till. Samtidigt är det det norska språket, jag förstår en hel del, men långt ifrån allt! Jag tror att jag kommer att lära mig fort, har riktigt trevliga kollegor som får svara på mina alla frågor haha!

 

Nu sitter jag och slötittar på tv, har varit sjukt bakis hela dagen! Ändå blev det inte mycket drick igår, usch. Mår bra nu men är lite uttråkad, han vi bor med jobbar och min pojkvän sover då han börjar 5 (!) i morgon bitti. Själv är jag ledig i morgon också.
Jag väntar också på att brödet i ugnen ska bli klart, provat något nytt reccept, men som vanligt bytt ut saker, tror det kommer bli kanon!

 

Nej, nu ska jag titta hur det ser ut i ugnen, äta mer godis och bara slappa!

Jag skulle ibland kalla mig själv för lat, men mest av allt skulle jag kalla mig för tidsoptimist! Jag tror alltid att jag ska hinna med så mycket på så lite tid. Jag tror alltid att jag ska hinna till bussen (har missat den kanske 3 gånger totalt), men jag får nästan alltid springa till den!

 

Idag trodde jag att jag skulle hunnit måla hallen. Ha! Jag var hemma ca 18.30, han städa ur den och åka till mamma med hundmat, äta och maskera det som inte ska målas och klockan är snart halt tio. Jag behöver både spackla och måla minst en gång. Detta blir inte färdigt idag!

 

Men, jag har åtminstonde någonting att se fram emot de kommande, antagligen, två dagarna!

Så mycket har hänt i mitt liv. Jag har försökt att vara alla till lags, vilket resulterade i att jag bröt ihop totalt. Jag fick ta avstånd från allt och alla. Men jag tog mig ur det och nu har svart hela sommaren gått! Sjukt!

 

I morgon gör jag mitt sista arbetspass på den plats jag har jobbat som vikarie på i sex år. SEX ÅR! Det är helsjukt, fattar inte hur länge jag skulle ha behövt jobba för att bli fast anställd. Sjukt. Men nu ser vi framåt, allt har gått grymt fort! Vi är mitt i en flytt till Norge, sambon flyttade förra veckan och jag flyttar nästa helg. Både han och jag har fått jobb, vi har en ny bostad, en till bil och ett nytt boende till katterna.

 

Hittills har mycket krånglat, ja i stort sett allt och nu måste jag packa, städa och få lägenheten såld till nästa helg. Gaaah! Men det ska gå. Jag har precis köpt en burk färg och ska städa ur hela hallen, dra bort tapet, spackla och måla. Tanken är att det ska vara klart på fredag och jag jobbar hela dagen i morgon också. Men skam den som ger sig!

 

Jag är så sjukt taggad inför allt nytt, det ska bli grymt roligt! Nej, nu ska jag sätta igång med hallen!

Det här är till DIG. Jag skulle önska att jag kunde be dig dra åt helvete, att jag kunde be dig, som du andra har bett, ha ett bra liv.

 

Mitt samvete säger att du är värd mer, men är du verkligen det?

 

Jag har följt dig i varje kurva vart vägen än har burit. Jag var redo att följa dig land och rike, men borde jag verkligen göra det. När du ha så lätt för att välja att lämna mig.

 

Var detta sista gången du lämnade mig? Var detta droppen som fick bägaren att rinna över, eller rinner det sedan länge tillbaka redan över kanterna? Ska det ha varit sista gången jag följt dig eller ska det vara första gången du ber om ursäkt?

 

Jag har aldrig räckt till för dig, aldrig varit ljuset i ditt liv, aldrig varit din nummer 1. 

 

Du utnyttjar min svaghet, mina ord är aldrig lika mycket värda som dina. Mina ord är alltid illa menat och alltid otrevliga, enligt dig. Men dina ord gör ont, dina ord sårar. Du får mig att känna mig värdelös.

 

I dagsläget är jag ingen hel människa, men du kan bara tänka på dig själv, på vad du vill. Det har du alltid varit bra på. 

 

Kommer detta vara den gången, jag inte följer dig?

 

 

 

 

Det senaste halvåret har rusat förbi. Jag har gjort så mycket och jag har också missat mycket. Jag gav mig hän till utbildning, jobb och praktik på en och samma gång. Samtidigt som jag ska försöka leva mitt eget liv. Jag är förvånad att jag orkade så länge som jag gjorde. Men nu tog det stop.

 

Jag har stått på kanten på en klippa och nu känns det som att jag har fallit. Jag har, sakta med säkert börjat inse att jag måste tänka på mig själv lika mycket som jag tänker på allt annat. Man skulle kunna säga att jag nästan har gått in i väggen.

 

Jag har lyckats välja mig. Avsagt mig vissa saker för att bara fokusera på en och på mig själv. Jag fungerar inte helt om jag bara sitter hemma dag efter dag, därför är det skönt att kunna fokusera på en annan sak. Men det blir en klar skillnad från att ha fokuserat på fyra stycken exklusive mig.

 

Nu väntar ett par lediga dagar, min systers student och en ledig helg. Jag har absolut inga planer denna veckan, och det är precis det jag behöver. Nästa vecka börjar min schemarad och jag ser fram emot en sommar där jag har tid att ha roligt på jobbet och på fritiden.

 

Jag har svårt för hitta tid för mig själv utan gör tid för allt annat. Nu är det min tid och den ska jag njuta utav

♥

Sommaren känns så himla långt borta med detta tråkiga väder! Jag har så mycket fina kläder jag vill ha på mig, men det är för kallt för att ha dem! Sjukt att det är maj. Men jag borde väl inte bli förvånad, det kallas en svensk sommar, även om det ännu bara är vår.

 

Just nu känns det dock som att allt går emot mig. Jag har en riktigt kass dag och känner att det inte är någon mening med någonting. Jaja, alla har väl sådana dagar ibland! MEn vädret gör ju inte saken bättre!

 

Jag och sambon kom nyss hem, vi fick pannkakor hos mamma aka hundvakten tanten, sen var motivationen till att gå hem lika med NOLL!! Ändå är det bara en kilometer hem! Men efter en kvart hemma frågar sambon om vi ska gå ut och spela frisbeegolf, jo varför inte! Jag lär ju ändå bara få dåligt samvete om jag sitter i soffan hela kvällen haha!

 

Jag tänkte ändå att jag ska bjuda på en bild på min snygga klänning som jag ska bo i de sommardagarna jag inte jobbar! Sen är det ju ett stort plus att jag känner mig snygg i den!

 

 

Igår var så sista dagen på utbildningen. Jag kan inte fatta att det har gått tre månader! Vi frågade utbildarna om vi får kalla oss färdigutbildade även om APU tiden inte är gjord. Självklart fick vi det! Så nu är jag inte bara undersköterska, jag är utbildad försäljare inom detaljhandeln och på måndag påbörjar jag min APU på Vero Moda! Så kul!

 

Det kändes riktigt tråkigt att utbildningen tog slut igår, jag kommer sakna varenda en. Det ska bli spännande att se hur det går för dem på APU och jag hoppas att de får jobb allihop! Utbildarna kommer jag också att sakna massor.

 

Men som sagt, på måndag börjar min fyra veckors APU samtidigt som jag kommer att läsa företagsförsäljning då jag vill få med mig så mycket som möjligt från utbildningen. Jag trodde min hjärna var full, men inte!

 

Det är verkligen skönt med helg, de senaste tre veckorna har jag pluggat på heltid och jobbat på halvtid. Så jag har fått ett par inlämningsuppgifter som släpar, de ska jag sitta med i helgen! Nu ska jag gå och baka frukostbullar, jag har varit vaken sedan 05.00. Jag har kunnat somna om en stund, men det var inte länge.