Efter fem dagars jobbande ska jag ha en riktig myskväll i kväll! Eller delvis. Just nu slappar jag i soffan med två hundar, tar igen mig lite. Sen ska jag röja lite och senare blir det tacos.

Låter som, för mig, en bra, slapp, myskväll!

Jag har för övrigt fått hem min träningsmaskin! Total Flex heter den, jag har väl provat lite och den kommer verkligen att ge resultat! Det vill säga om jag kan behålla träningen uppe. . .

Nu! Nu har jag tagit tummen ur och beställt den träningsmaskin jag velat ha ett bra tag. Det är dags att börja få ordning på kroppen. Längtar ordentligt tills den kommer. Det ska bli otroligt kul att följa förändringarna i min kropp och den tid det tar.

Jag är tidsoptimist, men jag är bra på att vilja se resultat direkt. Nu ska jag lägga ner tid, göra ett schema och förändra min vardag. Det ska bli riktigt spännande!

Ja, vid det här laget skulle jag ha varit norsk, men så blir det inte. Sambo kommer att flytta hem igen i början utav nästa vecka. Saknar honom så! Vi firade vår tre års dag igår och det var otroligt jobbigt att han var så långt borta!

Men saker och ting verkar lösa sig för tillfället i alla fall. Jag vet vart jag har mig själv för tillfället. Tanken är att bloggande ska komma igång mer nu också!

Jag kan ju alltid inbilla mig. Men jag är i alla fall nyttig nu. Jag diskar, tvättar, dammtorkar och plockar. Kors i taket!

Jag är så trött i huvudet så det är inte sant. Allt tycks ta extra hårt på mig nu och har gjort det den senaste månaden. Jag blir inte klok av att gå runt och vara trött hela dagarna när jag ändå sover på nätterna.

Just nu försöker jag pigga upp mig med en cola. Men ingenting som verkar uppiggande på andra, cola, kaffe (blä!) vitaminer, promenader, dextrosol osv osv, har aldrig funkat på mig.

Kanske borde jag gå och sova middag, fast att jag inte ätit någon.

Det blir inte alltid som man har planerat. . .

Alla har väl hört talas om Stockholmssyndromet? Men det finns faktiskt ett till, som klart kan kalla sig likadant.

Det är det syndrom där alla tjejer från att de fyllt tolv till att de dör talar om vika unika individer de är och att alla andra försöker vara som dem. Den ena sprutar läppar den andra köper en LV och den tredje skaffar bil.

När då nästa person skaffar en likadan LV, sprutar sina läppar, andra ingrepp eller också tar körkort. Då handlar det om ingenting annat än att vara en kopia. Vilket tycks i mina ögon otroligt underligt då det var många, många, många år sedan en första person skaffade en LV, gjorde ett ingrepp eller skaffade körkort.

Anledningen till rubriken är för att det är bara i "Stockholmsbloggarna" som jag har läst om detta. Det finns säkerligen på fler ställen, även här.

Hur skulle det inte se ut om det skulle finnas lika många olika sorters plagg som det finns människor i Sverige, bara för att ingen ska behöva ha en likadan tröja. Tänk om personen fick reda på att, oj! Någon i Gbg köpte en sådan tröja som jag har före mig! Vilken skandal, vem är då en copycat?

Alla kan nog ärligt säga, att de tittar på hur människor klär sig, finner inspiration och vill köpa ett likadant plagg fast göra det till sin stil. Gå ut på stan och öppna ögonen, då märker du att "din" stil, är likadan som femtioelva stycken andras.

Det sorgligaste är, att du kanske är så omedveten om vad som händer utanför din lilla bubbla, så du märker inte vad som händer i resten av världen. Det kallas att vara egotrippad.

Om jag ser att en person jag inte umgås med, har en likadan tröja som jag har. Då antar jag att det är en omtyckt sort. Jag menar, den var ju snygg nog för att klä mig!

Det är nog tredje morgonen på raken som jag vaknat vid sju. jag förstår inte varför. Dessutom hade jag så jobbig huvudvärk i morse och till råga på det, så var ju inte vädret bättre.

Jaja, jag ska väl sätta igång att plocka och sortera. Sen ska jag hjälpa mor att installera sin dator och i kväll blir det tjejmys med en kompis. Ser ut som jag har en bra dag framför mig. Bara huvudvärken kan ge med sig så. . .

Jag börjar känna mig lite vilsen nu utan sambo här. Jag vet inte när jag får träffa honom härnäst och framtiden ser olika ut var dag. Kvällarna går jag fram och tillbaka utan att veta vare sig ut eller in. Att gå ock sova ger heller ingen ro. Det blir bara en natt till i längden ensam i den stora sängen. Dubbelsängen med bara ett täcke och en kudde. . .

Jag kan inte njuta av mina "sista" dagar i Sverige tillsammans med sambo. Jag är kvar här ensam med så mycket att göra men jag vet inte vart jag ska börja. Jag hoppas att jag känner mig piggare i morgon och kan börja någonstans.

Jag är mitt vanliga otekniska jag. Jag försöker ändra min ålder som står i presentationen. Jag är ju 22. Men icke. Det ville sig inte. Jaja, det står ju åtminstone inte att jag är 15! Alltid någonting kanske.

Jag har en halvslappardag, ska försöka bli sådär välvårdad till eftermiddagen då jag ska fika med en kompis. Kanske göra lite ärenden. Annars får de göras när jag ska till stan onsdag-torsdag.

Jag funderar på om jag ska börja städa och sortera, men jag vet inte riktigt vad jag ska börja med. Jag är bra på att spara massa böös! Jag får väl börja i ena ändan och se om jag tar mig fram till nästa!

Krångel, krångel! Jag förstår mig inte riktigt på folk. Det finns så mycket oseriösa människor ute i världen så jag bli inte klok. Vi borde ha sagt tack och hej redan första gången jag tvivlade på honom. Jag kanske har fått känsla för att se genom folks tomma ord?

Vi blev lovade en visning igår som min sambo skulle på. och när han fortfarande inte hade kontaktat sambon angående tid, adress mm. Så skickade jag ytterligare ett mail. Bara för att få veta att den är uthyrd. Ja men säg så då! Vi skulle tackat för oss redan då, men nej se det går ju inte. Istället blev vi lovade en ny visning på en annan lägenhet, av samma person. VI klargjorde hur allt låg till och han tyckte att vi var några han kunde hyra ut till. Bara för att samma dag som visningen ändra sig och säga att vi längre inte får ha djur där.

Jag blir så sinnig men ändå pustar jag ut något. Vem vet vilka problem vi kunnat stöta på och för att vara ärlig, var det inte en favoritlägenhet.

Då kan vi lägga det bakom oss nu då och fokusera på de andra visningarna i veckan. På lägenheter vi faktiskt vill ha!

Idag har jag vart med mor och bror till stan. Mamma har köpt dator och tro mig det är en stor grej för henne. Varför ska hon ha dator? Hon ska skaffa skype så att hon kan prata med mig när jag är i Norge!

Hon är rolig hon mamma. Till mig blev det en pippitröja. Jag kan ju inte gå och frysa i Stavanger heller.

Nu väntar jag på en kompis som ska komma. Vi ska se Taken 2 på bio i kväll!! Taken är en av mina favoritfilmer så jag är riktigt taggad. Jag väntar även på att sambo ska höra av sig, så jag får veta om han har varit på visning eller inte. Kanske har den här dagen tagit mig ett steg närmare Norge och min fina sambo som är så långt borta. Spännande!