I dagens samhälle är det nästan ett måste att synas. Ett måste att visa upp sig själv och sticka ut i mängden. Jag har aldrig varit sådan. Jag har i stort sett alltid haft kompisar som har haft starka åsikter och som har talat om dem. Jag har alltid funnits ett steg bakom dem. Jag ville och vill inte helt ännu, vara den som folks ögon faller på. Nu är inte detta en ursäkt för att ha starka vänner.  Utan jag har alltid haft vänner som har fått mig att känna mig stark. Någon som jag kan gå brevid och känna hur mitt självförtroende växer med dessa underbara personer.

 

Det är likadant i mitt förhållande. När vi började ses, var jag den som knappt hördes och sambon hördes alltid haha. Han hade starka åsikter som han stod för och som han inte tvekade till att tala om. Jag hade starka åsikter, som jag alltid höll för mig själv.

 

Men jag har haft och har mina anledningar till det. Idag är mitt självförtroende starkare än någonsin. Och det är tack vare alla de underbara och starka personer i mitt liv genom åren, som utan att veta har fått mig att växa. 

 

Men trots det, är jag inte den som vill att strålkastarna ska falla på mig. I alla fall inte alltid! Jag kan idag ta den plats jag vill och jag kan gå ett steg bakom, de dagar som jag känner att jag inte är lika stark som jag vill vara. Det är okej att inte alltid ha hela världens uppmärksamhet.  Så länge du är nöjd med vart du står. Kom ihåg det alla ni som gör vad som helst, bara för att få synas. Detta är verkligen en mediakåt värld.