När jag var fjorton år genomgick jag en massiv operation. Jag fick en tumör bortopererad ur huvudet. Idag är det väldigt sällan som jag tänker på detta, men ju närmare årsdagen jag kommer, desto mer tänker jag på det. Jag orkar inte ge en full utsaga på hur allt gick till idag, men det kommer nog framöver.

 

Jag tror, eller vill tro, att när man har gått igenom sådana saker har allt mer betydelse. Man får en annan syn på saker och ting. Stora händelser har den funktionen på mig iallafall. Jag var inte beredd på att min reaktion efter operationen skulle vara så stor som den var. Men det var ju då som jag insåg vad jag hade gått igenom och det var då som jag märkte av följderna. Många år har jag våndats utav mitt stora fula ärr och det bristande luktsinne jag hade. Idag är luktsinnet nästan helt återställt. Men parfymbutiker undviker jag gärna. Det blir för rörigt, dofterna blandar ut sig och jag allt luktar likadant. Ärret sitter där det sitter, vissa frisyrer kommer jag aldrig kunna ha, men jag är nöjd över min tjocka man som täcker det mesta.

 

Nästa månad är det tio år sedan jag opererade mig! Tio år!! Sjukt. Men det kommer alltid att påverka mig. Men idag på ett helt annat sätt än under tidigare år.