Halv fyra vaknade jag inatt med olidliga smärtor! Som cuasimodo stapplade jag mig ut till toaletten och tryckte i mig en värktablett. Att sedan försöka lägga sig igen i en behaglig stämning när minsta rörelse smärtar så man vill skrika, är ett rent maraton. Ibland önskar jag att jag är en karl...

 

Men jag lyckades somna och vaknade inte förrän de var dags att kliva upp. Smärran är mindre men jag har stora svårigheter i att röra mig. Det får bli en till sjukdag. 

 

Det känns så fruktansvärt dåligt att behöva vara sjukskriven någong dag varje månad, bara för att jag är kvinna. Bara för att jag inte tål hormoner och kan stoppa i mig ett piller varje dag. Jag visste att biverkningarna med kopparspiral skulle vara grymma. Men vad är smärta ett par dagar, i jämförelse med varje dag? Jag blev så sjuk och deprimerad utav hormonerna i p-piller att spiral var mitt enda och självklara val. Ändå straffas jag.

 

Suck! Det är så synd om mig just nu! Det blir att ringa läkaren så jag kan få någon ordentlig medicin mot detta helvete.