KategorierTill DIG
Det här är till DIG. Jag skulle önska att jag kunde be dig dra åt helvete, att jag kunde be dig, som du andra har bett, ha ett bra liv.
Mitt samvete säger att du är värd mer, men är du verkligen det?
Jag har följt dig i varje kurva vart vägen än har burit. Jag var redo att följa dig land och rike, men borde jag verkligen göra det. När du ha så lätt för att välja att lämna mig.
Var detta sista gången du lämnade mig? Var detta droppen som fick bägaren att rinna över, eller rinner det sedan länge tillbaka redan över kanterna? Ska det ha varit sista gången jag följt dig eller ska det vara första gången du ber om ursäkt?
Jag har aldrig räckt till för dig, aldrig varit ljuset i ditt liv, aldrig varit din nummer 1.
Du utnyttjar min svaghet, mina ord är aldrig lika mycket värda som dina. Mina ord är alltid illa menat och alltid otrevliga, enligt dig. Men dina ord gör ont, dina ord sårar. Du får mig att känna mig värdelös.
I dagsläget är jag ingen hel människa, men du kan bara tänka på dig själv, på vad du vill. Det har du alltid varit bra på.
Kommer detta vara den gången, jag inte följer dig?
Kommentarer
Trackback
